söndag 24 september 2017

Pjäshallen 10 år och invigning av utegym

EM-medaljör ger tummen upp

Även Nicolina Pernheim som nyligen bärgade ett EM-brons i judo fanns på plats för att inspektera gymmet. Favoriten bland övningarna blev de tunga repen, även kallat "battle ropes".
– I judo använder vi en del axeldragningar och då gäller det att vara stark i underarmarna, säger hon.


Blinda judo-stjärnan Nicolina Pernheim gillade det nya gymmet. Här med Alice Elkjaer.Foto: HENRIK JANSSONBild. Jag lyfter en stock vid utegymmet upp över huvudet . I torsdags var det tioårsjubileum för Pjäshallen som är Göteborgs parasportförbunds idrottshall. Jag var faktiskt med då den invigdes av kronprinsessan 2007 men då med mitt goalbal lag FSBU. Den här gången var jag där i egenskap av landslagsjudoka och blev intervjuad av en mycket insatt man. Det blev en bra intervju och många kom förbi för att lyssna. Det är roligt att mitt lokala parasportförbund uppmärksammar mig och de idrottsprestationer jag gjort                                  Dagen därpå var det dags för ytterligare en intervju men denna var till en bok, jag säger inte mer just nu men jag kommer absolut att lägga ut mer information här när allt är klart och offentligt.                                           Idag var det åter igen dags för ett event och denna gång var det ett utegym i Slottsskogen som skulle invigas. Jag var där tillsammans med Göteborgs parasportförbund och min uppgift var att testa gymmet och komma fram till vilka anpassningar som man behöver göra för att det ska fungera att använda för personer med synnedsättning. Jag hade en del att anmärka på men sen får vi se vad de gör åt det hela. Det var i alla all i stort ett riktigt fint gym och jag tror att det kan bli väldigt populärt. 


onsdag 20 september 2017

Foto från Lyckat Träningslägret i Lissabon september 2017

Foto 1. Plansch som inbjudan med bild på domare som ledsagar synskadad kille in på mattan.(mitt namn i höger hörn, jag var inbjuden som tränare)
2. Storbild på alla som var med på lägret ca 80 personer

3. Vi som var synskadade på egen bild 19 st samt Mikela och en ledarhund.

fredag 8 september 2017

September är här



Hej!

Jag lyckades ju ta medalj på EM i augusti vilket var det mål jag satt upp. Det är alltid kul när man känner att man klarar av att nå sina mål även om det var lite krångligare än jag hoppats på. Detta genom att lottningen gjordes om på tävlingsdagens morgon vilket störde mitt fokus lite väl mycket och dels för att jag fick en kraftig nervositetsvåg innan jag gick upp på mattan för första matchen vilket nästan säkert var anledningen till att jag förlorade den matchen. Att jag sedan kom igen och lyckades ta medalj var så skönt då självförtroendet genast växte och jag kände att jag kan vända från att köra ärligt talat uselt till att köra riktigt bra!

Nu är jag i full gång med sista terminen på universitetet och för varje vecka ser jag till att bocka av fler och fler moment, så det känns verkligen som att jag kan komma att vara färdig fysioterapeut till jul.

I söndags var jag nere i Halmstad på en föreläsning om fysisk träning och idrott för blinda och synskadade barn, det var en jätteduktig professor från USA, Lauren Liberman som var där och det var riktigt intressant att lyssna på henne! Då det hon pratade om är just det jag tycker är det mest intressanta området som finns var det så häftigt att hon med all sin kunskap kom till Halmstad Högskola som bjudit in henne.

Nästa vecka åker Mikaela och jag till Portugal för att hålla i en träning på ett träningsläger för synskadade och hörselskadade judoka. Det är jättespännande att vara inbjuden dit som tränare och förebild! De tror tydligen att jag kan få i gång intresset för judo hos synskadade tjejer i Portugall och jag hoppas såklart att de har rätt! Jag ska garanterat göra mitt bästa!
Bild: Landvetter flygplats Mikaela o jag med var sitt fång rosor som vi fick när vi kom ut i ankomsthallen .

torsdag 3 augusti 2017

Dags för Europeiska Mästerskapen 2017

Bildbeskrivning: Mikaela och jag går från bilen mot avgångshallen Landvetter flygplats i våra vind o regnjackor dragandes på våra stora välfyllda väskor. Vår ledsagningsteknik, min hand där jag håller käppen håller jag också i Mikaelas handtag på hennes väska.
I dag åker vi till EM i Storbritannien.
Det blir på många sätt en speciell tävling. EM är mitt första mästerskap efter Paralympics vilket innebär att det förmodligen kommer ett gäng nya judoka som satsar på Tokyo 2020 och några av de som tidigare varit med har lagt av. Det blir därför spännande att se vilka som kommer då det är de tjejerna jag förmodligen kommer att fightas mot en hel del de här åren.
Det blir också min allra första judotävling utan pappa vilket känns konstigt men jag är
övertygad om att Mikaela som coach och Kristina som truppansvarig kommer att göra ett superbra jobb! Pappa har tyvärr blivit sjuk och får stanna hemma denna gång. Jag har tränat jättemycket inför det här och försökt förbereda mig så mycket som möjligt.  Ett stort tack till er som ställt upp och tränat extra med mig trotts fint väder där ute! Mikaela, Erik, Emma, Sofie, Evelina och Caroline. Claudio Reggiani på Sakura Judo som är min tränare och Truls på Frölunda judo som alltid välkomnar oss att träna på Frölunda är personer som ställt upp även denna sommar på mig och min träning. Tack!

torsdag 22 juni 2017

 Svenskdanskt synskadejudoläger i Göteborg

I helgen hade vi judoläger för synskadade judoka från hela landet samt ett gäng Danskar. Det var första gången jag och Mikaela var fullt ut ansvariga för hela träningsdelen och jag är väldigt stolt över att kunna säga att det gick riktigt bra!

Alla de aktiva jobbade hårt och utvecklades en hel del under lägret! Det är också kul att se hur mycket alla de jag känner sedan tidigare gått framåt i sin judo.

Svensk synskadejudos framtid ser mycket lovande ut och det känns som att Danmark också kommer att ta stora kliv framåt. Vi får hoppas att de övriga nordiska länderna också tar tag i synskadejudon snart! Som så ofta är Frölunda Judo och Sakura judo klubbarna som kommer med seende som bra träningspartners för oss synskadade! 

Tack alla som var med och gjorde lägret till ett mycket trevligt läger! Vi ses igen!

Gruppbild första träningen vi var 21 personer på mattanNewasa vid kanten står Jag och Mikaela som syntolkar hur det går på mattan. Vem som gör vad så vi tar upp det vi skall i storgrupp.
Kastträning i tjockmatta två bilder




Jag visar och Mikaela syntolkar nästa uppvärmningsövning

Mikaela syntolkar för mig så teknikerna de aktiva kör finslipas, vi är ett bra team efter 7 tighta år som träningspartners är upplevelserna många och lärorika steg tar vi tillsammans.

Sase vi tacka varandra

torsdag 15 juni 2017

SM i judo för seende 2017




Förra helgen var det SM och då menar jag såklart vanliga SM då vi inte har något SM för synskadade i nuläget. Det här året gick det i Stockholm och vi åkte upp och ner med Frölunda judoklubbs judobuss. Det är kul att få chans att gå mot de bästa judotjejerna i Sverige, jag fick bland annat köra mot Mia
Hermansson som ju var Sveriges enda kvinnliga judoka på OS i Rio.

Jag är nöjd med att jag vann mot regerande svenska mästaren i u21 och slutade på en fjärdeplats vilket jag är ganska nöjd med även om det skulle kunnat gå bättre om jag inte gjort de där misstagen som jag vet att jag inte ska göra.

Jag har lärt mig en del av tävlingarna och nu är det bara att gå hem och jobba vidare.

I helgen är det dags för synskadejudoläger på Frölunda judoklubb vilket jag i högsta grad är inblandad i. Lägret har deltagare från hela landet samt ett gäng från Danmark.

onsdag 7 juni 2017

Lugi camp


Helgen 2629 maj var dags för Lugi camp vilket är ett superstort träningsläger

i Lund. Totalt var vi 700 personer på träningslägret och som ni nog förstår var vi indelade i olika träningsgrupper.

Det var många duktiga judoka där både svenska och från en massa andra länder.

Vi tjejer från Sakura och Frölunda judoklubb åkte tillsammans och vi fick en toppenhelg ihop!

Av de totalt 700 på lägret var vi 4 synskadade, Oscar och jag från Sverige och Natalie och Conna från Storbritannien. Nästa år hoppas jag på att vi är ännu fler personer med synskada på lägret!

Lugi camp är ett jättebra läger och jag fick många bra byten! Jag uppskattar verkligen att kunna åka på träningsläger hemma i Sverige då resorna inte blir så långa!
Bildbeskrivning: Mikaela, Emma, Karoline och jag står o väntar på att träningen skall starta och ser glada ut
.

tisdag 6 juni 2017

Nordiska mästerskapen i seendejudo




Nu var det ett litet tag sedan jag skrev här men det är inte för att det inte hänt någonting utan snarare det motsatta.

För tre veckor sedan var det Nordiska mästerskapen i judo och det här året gick det i Sverige. Det var en hel del tveksamheter kring om jag hade rätt att tävla eller inte då jag såklart behöver köra med synskaderegler och då NM är en internationell tävling och inte en enbart svensk var det långt ifrån självklart att jag kunde delta.

Men veckan före tävlingen fick jag äntligen besked och ett positivt dessutom.

Jag fick som första synskadade judokan någonsin delta på ett Nordiskt mästerskap för seende.

Jag hade väl inte förväntat mig någon bra placering eller så med tanke på alla duktiga judoka från hela Norden. Jag fick ändå tre matcher, första mot en tjej från Färöarna som jag faktiskt lyckades vinna. Det var en riktigt häftig känsla då hela publiken jublade. Andra var mot en Norsk tjej som jag förlorade mot och sista mot min kompis och ledsagare Evelina vilken jag tyvärr också förlorade.

Det känns lite konstigt att tävla mot någon man känner så väl men jag uppfattade det som att hon tyckte det var ännu jobbigare att köra mot mig. Det blir ju lite motsatt att först ledsaga och hjälpa mig att bli förberedd för match och under träning hjälpa mig att bli så bra som möjligt. I nästa stund vara min tävlingsmotståndare på mattan.

Norskan som jag förlorade mot vann hela alltet och Evelina tog brons. Avslutningsvis vill jag säga att jag var mer än nöjd med min insats och det som kändes bäst av allt var att jag fick chans att visa upp för alla de bästa i Norden och deras tränare att man kan bli bra på judo även om man är blind.

Nu hörde jag att Danmark funderar på att nästa år arrangera första synskade-NM i judo.








måndag 24 april 2017

Träningsvecka i England April





De har många duktiga judotjejer att köra med t.ex. fick jag chansen att köra ett
randoribyte med Sally Conway som tog Brons på OS i Rio. De har alltså lyckats bra med sitt center där de blandar paralympier, olympier och de som vill och har potential att nå dit. Dessutom har de duktiga anställda tränare, fysioterapeuter och annan personal som finns där för att få allt att
fungera. Jag är riktigt imponerad och kanske också avundsjuk på de fantastiska förutsättningar de har men jag är också väldigt glad att jag får åka dit, när jag vill.
Planen är att det nog blir en hel del de närmsta tre åren, det är bara de där praktiska grejerna som ska fungera också med ledsagare och ekonomi. Men det ska nog gå bra hoppas jag.
Under helgen var det ett stort träningsläger med aktiva från flera länder,
Vi var cirka 120 judokas på mattan varav 7 av oss var synskadade eller blinda.
Jag fick många bra byten och det är verkligen utvecklande att vara i en miljö där alla vill träna hårt och bli bra på judo samtidigt som det är en trevlig stämning.

Förra veckan började jag min verksamhetsförlagda utbildning i Kungsbacka och det känns bra men så klart är det bara andra veckan. Jag tycker att den största skillnaden mellan den här och förra VFU perioden är att då min handledare också är synskadad har han ett större förtroende för att jag kan göra ett bra jobb och jag får en stöttning på det sätt som jag aldrig tidigare varit med om, vilket känns jättebra eftersom det fungerar på rätt sätt för mig nu!

Nästa judogrej är att vi ska ha en synskadejudoträning med ungdomar från
västsverige nu på fredag på Frölunda judoklubb. Det blir två klubbar som deltar, Frölunda och National från Halmstad. Det ska verkligen bli kul att träffa deras 14åriga tjej som kommer hit med sin tränare Evelina!







torsdag 23 mars 2017

Grymma tjejer GO cup Silver och Brons


Grand Prix en fantastisk upplevelse!

I fredags kom vi hem från grand Prix och efterföljande träningsläger i Sao Paulo. Som ni kanske redan vet tog jag guldet efter fyra vunna matcher. Semifinalen var enligt mig den bästa matchen mot Michel från Brasilien och finalen gick sedan mot en Argentinska.
Efter tävlingen var det dags för ett fyra dagars träningsläger och motståndet var riktigt bra, speciellt på kvällsträningarna där vi körde med en mycket framgångsrik judoklubb/judocenter för seende varav många klubbmedlemmar och en av tränarna tagit medaljer på OS. Det var galet varmt i Brasilien men jag mådde ändå bra och hade sjukt kul!
Nu när vi varit hemma några dagar känner jag att pollensäsongen på allvar dragit igång. Gårdagens träning var riktigt tung pga. detta.  Det är jobbigt även nu när jag vet vilken bra form jag är i så känns det ändå som att jag är på hög höjd och sjuk samtidigt. Pollen förstör verkligen för mig så Sverige under våren är ingen höjdare. Nu ser jag extra mycket fram emot träningsveckan i England i början av April dit jag ska åka med Mikaela.

lördag 11 mars 2017

GP Sao Paulo judo för synskadade

Matcher från judotävlingarna i Brasilien
https://www.youtube.com/watch?v=KUvYQtyt3cI&feature=iv&src_vid=eYkE8AdLvuM&annotation_id=channel%3A58b4c241-0000-2d6d-a5ce-94eb2c0853b6länk till dagens judotävling för synskadade

tisdag 7 mars 2017

Brasilien GP och läger


Det var en lång tid mellan Paralympics och German Open som var min första tävling men nu är allt i full gång och i morgon åker vi till Brasilien för Grand Prix på lördag och sedan ett fyra dagars träningsläger. Vi kommer den här gången åka till Sao Paulo där det Brasilianska synskadejudocentret ligger.

Jag ser verkligen fram emot den här resan och jag har hört att det är ett gäng nya tjejer i min viktklass vilket är väldigt kul! Det verkar vara det här året som länderna bestämmer vem de ska satsa på till Tokyo 2020, så om jag får chans att möta några av dessa nya tjejer kan det verkligen hjälpa mig de här kommande åren.

Anledningen till att det är så viktigt för mig att få köra mot folk innan det verkligen gäller är för att jag inte kan titta på deras matcher på film eller genom att stå bredvid.
När jag får köra mot dem är det mitt sätt att självständiga studera motståndaren och hennes judo. Detta innebär att jag kanske måste åka på fler tävlingar och läger än de som ser mer för att försöka vara förberedd på vad som väntar. 

De som åker från Sverige är:

Oscar och jag som tävlande

Evelina som ledsagare/träningspartner

Martin som förbundskapten