September är här

Hej!

Jag lyckades ju ta medalj på EM i augusti vilket var det mål jag satt upp. Det är alltid kul när man känner att man klarar av att nå sina mål även om det var lite krångligare än jag hoppats på. Detta genom att lottningen gjordes om på tävlingsdagens morgon vilket störde mitt fokus lite väl mycket och dels för att jag fick en kraftig nervositetsvåg innan jag gick upp på mattan för första matchen vilket nästan säkert var anledningen till att jag förlorade den matchen. Att jag sedan kom igen och lyckades ta medalj var så skönt då självförtroendet genast växte och jag kände att jag kan vända från att köra ärligt talat uselt till att köra riktigt bra!

Nu är jag i full gång med sista terminen på universitetet och för varje vecka ser jag till att bocka av fler och fler moment, så det känns verkligen som att jag kan komma att vara färdig fysioterapeut till jul.

I söndags var jag nere i Halmstad på en föreläsning om fysisk träning och idrott för blinda och synskadade barn, det var en jätteduktig professor från USA, Lauren Liberman som var där och det var riktigt intressant att lyssna på henne! Då det hon pratade om är just det jag tycker är det mest intressanta området som finns var det så häftigt att hon med all sin kunskap kom till Halmstad Högskola som bjudit in henne.

Nästa vecka åker Mikaela och jag till Portugal för att hålla i en träning på ett träningsläger för synskadade och hörselskadade judoka. Det är jättespännande att vara inbjuden dit som tränare och förebild! De tror tydligen att jag kan få i gång intresset för judo hos synskadade tjejer i Portugall och jag hoppas såklart att de har rätt! Jag ska garanterat göra mitt bästa!

Bild: Landvetter flygplats Mikaela o jag med var sitt fång rosor som vi fick när vi kom ut i ankomsthallen .